Det här med rutiner
Rutiner är jätteviktigt har jag kommit fram till. Min vardag har blivit så fruktansvärt enformig och innehållslös och detta har gjort att jag blivit lat och gått upp i vikt. Farzan har bott inneboende hos oss några veckor och vi har totalt oordning på allt nu. Vi har totalt vänt om på dygnet (går upp på eftermiddagen och lägger oss sent om nätterna), vi har inga fasta matrutiner utan äter lite hur som helst, vi gör inget vettigt på dagarna (bortsett från pluggandet) och ångesten ligger över våra huvuden när man ska sova om natten. Igår kväll öppnade jag upp ett brev som jag skrev till mig själv för ett år sedan. Där i stod massor med grejer som jag ville göra under det kommande året. Det var sådan ångest när jag läste det, jag fick totalt panik. Jag hade ju inte gjort någonting inbillade jag mig. Detta höll mig vaken under natten. Jag hade sån ångest över mitt meningslösa och trista liv. “Jag börjar tappa fotfästet här i livet” mumlade jag för mig själv när jag vred och vände i sängen. Jag lyckades virra bort mig totalt i mina tankar och förstod inte ens vad jag gjorde här i Örebro. Att ställa stora livsfrågor när man ska sova är inge bra. Aja baja på mig!
Jag vaknade upp och sent och missade dagens enda lektion. Jag kände mig helt avstängd och allt kändes så grått och trist. Jag satte mig ner med Sorush och pratade i soffan. Vi pratade om rutiner, förändra vår vardag, hur vi ska stötta varandra osv så att vi kommer nån vart i livet. Jag kände hur färgerna sprakade loss inom mig och jag började måla bilder i mitt huvud. Ja, jag vill! Jag vill så mycket här i livet. Solen sken ute och jag och Anna hade bestämt att ta en promenad senare på eftermiddagen. Under tiden hon var i skolan passade jag på att diska och plugga hemma. Sedan tog vi över en timmes promenad tillsammans. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och det var så skönt att få prata av sig, att få förståelse, medhåll och bara få anförtro sig åt någon. Inre lättnad! Vi ska börja gymma tillsammans har Anna och Sorush bestämt. Själv är jag för lat och omotiverad för att bestämma något sådant. Jag vet att ett misslyckande ligger framför mig. Gym har aldrig varit något för mig. Men jag har gått med på att gå dit och titta iallafall, förhoppningsvis lossar väl latheten lite om man bara kommer igång. Angående brevet så läste Sorush det också och han påpekade att det inte alls stämde att jag inte hade gjort något alls. Han började peka ut dem saker som jag hade gjort och jag skämdes lite att jag är så negativ i mitt tänkande om mig själv. Så jag ska faktiskt vara stolt över mig själv som har åstakommit så bra under året.
Nästa vecka ska jag gå på ett möte inom Röda korset. Jag har blivit inbjuden utav Jenny till ungdomsklubbens sygrupp som snart ska starta upp. Det känns verkligen jättespännande! Jag har höga förväntningar på det, eftersom jag vill lära mig att sy och få utveckla min kreativa sida. På tal om kreativ sida, här är en bild på min illustration som jag har jobbat på i Illustrator. Till en början total hatade jag programmet men ju mer jag lärde mig desto roligare blev det att arbeta i. Jag är faktiskt jättenöjd med min bild även då hela idén inte är min.
Min bild i Illustrator!
Svar: Stefan visade mig den först
Men den finns här: http://www.catswhothrowupgrass.com/kill.php
Ja, den är klockren!